Och så Leicapepparkakor. De får vi inte glömma. Även om de var finare än vad de var goda.
Glasyren ramlade av så fort man bet lite i kameran. Efter en timmes betonggolvsittande så plockade jag upp lite av den glasyren Cecilia och Sara hade tappat innan och stoppade den i munnen där den hörde hemma. När ingen såg förstås. Jag var verkligen hungrig som en varg så jag tycker det var berättigat.
/Johanna
2 Har sagt nåt:
Jag tyckte dom var fina. Det får bli ett projekt att baka egna någon gång. Funderar att utöka reportoaren med en Diana :)
Jag saknade en Sinar. Fast bladaren var ganska fin.
/John
Skicka en kommentar